Dock den riktiga meningen, och kanske inte Pumbas.
Det är dags att lämna det förflutna bakom mig.
Det är dags att vandra vidare på den krokiga, smala stig som jag alltid vandrat på.
Just nu ska jag vandra ensam, tills den dagen jag finner han som är värd att få gå bredvid mig.
Vägen kommer inte alltid att vara lätt, men jag vet att jag kommer klara det!
Jag är bergsäker!
Jag har överlevt hittills, så jag tror inte längre att något kan döda mig.
Skada mig, ja det kommer säkert svida många gånger till.
Det kommer alltid komma saker/personer som sårar och gör mig ont.
Men jag tror och hoppas på att det kommer finnas saker/personer som kommer göra mig bra och gott med!
Hoppet är det sista som dör.
Än brinner mitt.
/C.
Omnia Vincint Amor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar