Dag 2; Min första kärlek

Jag har varit kär osv många gånger.
Men få gånger känt riktig kärlek.

Min första riktiga kärlek, det var Magnus Bergman.
Vi träffades en sommar, strax efter midsommar helgen, genom bekanta vänner.
Jag tillbringade som vanligt min sommar uppe i Herrljunga, på en gård.
Tjejen som jag brukade rida ut med, bjöd med mig på fest, och jag var väldigt kluven till att hänga med, men gjorde det till sist ändå.
Kicki, som tjejen heter, drog med mig till ett hus ute på landet. Där fanns hennes bröder, husets ägare och jag och Kicki.
Efter ett tag, rullar det in en bil på gårdsplan. Ur den steg två killar.
Magnus var den ena.
Kvällen var trevlig, mycket prat och skratt. Pratade mycket med Magnus.
Efter ett tag frågade han mig om vi hade vart tillsammans länge. Va? sa jag, vad menade han?

Då trodde Magnus att jag var tillsammans med Kicki's bror.
Haha, jag fick mig ett gott skratt, och han med när han insåg att det inte var så. ;)

Vi sov över där i huset, och Magnus erbjöd sig dagen efter att köra mig och Kicki hem, vilket han också gjorde. Först släppte vi av Kicki, sen hem mot gården där jag bodde. Vi pratade lite, fick en kram och en puss, bytte nummer och sa hej då.
När han sakta rullade ut från gårdsplanen, så gick tanken i huvudet, vilken underbar kille. Synd dock att han säkert inte kommer höra av sig.
Jag gick in i huset, slog på tvn. Tror knappt det gick 5minuter innan min mobil ringde.
Det var Magnus.
Pirrig i magen till tusen, svarade jag lagom generad och helt inställd på att han glömt något eller något sånt. Annars skulle han väl aldrig ringa.
Men det hade han inte. Han liksom jag, var väldigt nyfiken, och ville lära känna mig bättre. Han frågade om han fick komma tillbaka och umgås, vilket han också gjorde.
Vi tillbringade hela dagen ihop. Underbart.
Vi blev ett par. :)


Detta pågick till och från i ett par år.
Tillsammans, gjorde slut, tillsammans, gjorde slut, osv.
Vi var väldigt envisa båda två, och sen var det ju ett distans förhållande på iaf 20mil enkel väg, och bara han som hade körkort och jag pluggade.
Detta gjorde det svårt för oss att hålla ihop det.

Men aldrig att vi någon gång var ovänner.
När vi inte var ett par, så var vi varandras bästa vän. Vi kunde alltid ringa varandra, vi fanns alltid för varandra.
Så även när vi inte var ett par, så var kärleken fortfarande stark.
Vi insåg dock att vi hade det bäst som vänner, och vi gick båda vidare, var och en för sig.


Tyvärr, så fick hans liv ett hastigt slut, för lite mer än 2år sedan.
En rattfyllerist, tog hans liv ifrån oss.

Detta har tagit mig väldigt hårt, då det inte bara var min första kärlek som togs ifrån mig, utan också min bästa vän.

Jag saknar honom varje dag.
Och kärleken till honom, kommer alltid att finnas där.

Magnus Bergman, min första riktiga Kärlek

Over and out!
/C.