Dag 5; Min definition av Kärlek

Jag har fruktansvärt svårt att sätta finger på en så stor grej som just kärlek.
Hur jag än börjar skriva så blir det fel, i början, i mitten eller i slutet.

Jag får det inte att riktigt gå ihop.
Så jag ska erkänna, jag googlade det här.
Men det var ungefär så jag ville få fram det själv.



Kärlek är det goda beroendet. Det är att växelvis våga vara svaga och veta säkert att ingen kommer att utnyttja sitt övertag. Kärlek är att visa hur ful man är, hur komplex man är, hur vansinnigt besvärlig man är. Det är att inte säkert veta men kanske våga fråga.

Kärlek är att vänta. Det är att ha tråkigt och lida men tro på att det kan kännas annorlunda igen. Det är att prata hela nätterna och ibland är det att vara tysta hela dagarna. Det är snabba knull, det är långdragna njutningar. Det smekningar över kinden, ett inspelat program man gärna ville se. Det är att lämna en skiva pålägg. Det är snor, svett, tårar och skratt. Det är en känsla av samhörighet och förtrolighet. Det är en känsla av desperation när situationen glider en ur händerna. Det är sötma när man återigen lyckas erövra känslan.

Kärlek är sorg. Och den största glädje. Det är rädsla. Det innebär att blotta sig. Att låta någon se. Att någon vet. Sånt som man inte alltid själv vet. Det är att våga lägga sitt huvud i någons knä men det är också att hålla en hand som plötsligt är svagare än ens egen lilla spensliga. Det är att vara bräckliga ihop men det är också att äga världen ihop. Det är att bråka, skrika, skälla. Det är att ägna en hel natt åt att diskutera något som man inte ens minns varför det från början var viktigt. Det är att förlora något en smula. Det är att vinna annat så mycket mer.

Det är fantastiskt. Det är kärlek. Och det är att få finnas som en person fast man är två. Det är underbart. Det är svårslaget. Det är kärlek. Det är eftersträvansvärt. Det är skrämmande. Det är ... härligt.



Over and out!
/C.