Dag 7; Min bästa vän

Jag kan inte säga att jag bara har en, för då ljuger jag.
Men jag har 4 riktigt speciella människor, som alla betyder mycket, älskas högt och avgudas stort.

First up:

Min ÄLSKADE Kombo!
Karolina Bennedal! <3
Denna underbara människa, som alltid finns och stöttar
när livet känns antingen som bäst eller som värst.
Hon ger så mycket av sig själv.
Tyvärr ibland så mycket att hon själv hamnar i skuggan.
En bättre vän, är svårt att finna, jag tror det är omöjligt.
Underbara Kombo,
jag älskar dig nu
avgudar dig till tusen
och kommer ALLTID att finnas här för Dig!
Din lycka, är min lycka!


Flugan!
Hanna Norrbin
Vi blev 'ihop parade' när jag jobbade på Tärenäs.
Hon skulle göra sin LIA hos oss.
Vi fann varandra i stort sätt direkt, även om jag först var
väldigt skeptisk till att ha en främmande som inneboende
hos mig, och som dessutom var en tjej.
(Alla vet, att jag och tjejer oftas inte går ihop).
Men det gick smärtfritt, vi blev så tajta att vi blev varandras fruar,
därav namnet Flugan. haha.
Med Flugan, är det verkligen så,
att vi kan gå flera dagar utan att prata, men när vi väl pratar
så känns det som om det var för bara 2minuter sen.
Flugan blev kvar däruppe i Tranås, vilket är en stor sorg.
Jag hade velat ha henne nära mest hela tiden.
Hon är min lilla Fluga, och jag tänker ofta tillbaka till tiden
då vi gjorde allt ihop. 'Saknar'.
All kärlek, och respekt till min underbara Fru! <3

Sen har vi ju Magnus med.
Även fast han inte finns här längre, på vår jord,
så är han, och kommer alltid vara, en av mina bästa vänner.




Jag tänker inte glömma att skriva med Danni.
För även om vi inte ses, och pratar så som vi en gång gjort,
så betyder denna tjej fortfarande otroligt mycket för mig.
Jag tänker på henne, dagligen.
Hon fanns där, under hela uppväxten.
Vi gled ifrån varandra, fast det bara egentligen blev 2½mils avstånd.
Jag ångrar att jag inte la mer energi.
Jag ångrar att jag inte fanns där fullt ut för henne.
Men hon kommer alltid att vara en av mina bästa vänner. <3

Over and out!
/C.

Dag 2; Min första kärlek

Jag har varit kär osv många gånger.
Men få gånger känt riktig kärlek.

Min första riktiga kärlek, det var Magnus Bergman.
Vi träffades en sommar, strax efter midsommar helgen, genom bekanta vänner.
Jag tillbringade som vanligt min sommar uppe i Herrljunga, på en gård.
Tjejen som jag brukade rida ut med, bjöd med mig på fest, och jag var väldigt kluven till att hänga med, men gjorde det till sist ändå.
Kicki, som tjejen heter, drog med mig till ett hus ute på landet. Där fanns hennes bröder, husets ägare och jag och Kicki.
Efter ett tag, rullar det in en bil på gårdsplan. Ur den steg två killar.
Magnus var den ena.
Kvällen var trevlig, mycket prat och skratt. Pratade mycket med Magnus.
Efter ett tag frågade han mig om vi hade vart tillsammans länge. Va? sa jag, vad menade han?

Då trodde Magnus att jag var tillsammans med Kicki's bror.
Haha, jag fick mig ett gott skratt, och han med när han insåg att det inte var så. ;)

Vi sov över där i huset, och Magnus erbjöd sig dagen efter att köra mig och Kicki hem, vilket han också gjorde. Först släppte vi av Kicki, sen hem mot gården där jag bodde. Vi pratade lite, fick en kram och en puss, bytte nummer och sa hej då.
När han sakta rullade ut från gårdsplanen, så gick tanken i huvudet, vilken underbar kille. Synd dock att han säkert inte kommer höra av sig.
Jag gick in i huset, slog på tvn. Tror knappt det gick 5minuter innan min mobil ringde.
Det var Magnus.
Pirrig i magen till tusen, svarade jag lagom generad och helt inställd på att han glömt något eller något sånt. Annars skulle han väl aldrig ringa.
Men det hade han inte. Han liksom jag, var väldigt nyfiken, och ville lära känna mig bättre. Han frågade om han fick komma tillbaka och umgås, vilket han också gjorde.
Vi tillbringade hela dagen ihop. Underbart.
Vi blev ett par. :)


Detta pågick till och från i ett par år.
Tillsammans, gjorde slut, tillsammans, gjorde slut, osv.
Vi var väldigt envisa båda två, och sen var det ju ett distans förhållande på iaf 20mil enkel väg, och bara han som hade körkort och jag pluggade.
Detta gjorde det svårt för oss att hålla ihop det.

Men aldrig att vi någon gång var ovänner.
När vi inte var ett par, så var vi varandras bästa vän. Vi kunde alltid ringa varandra, vi fanns alltid för varandra.
Så även när vi inte var ett par, så var kärleken fortfarande stark.
Vi insåg dock att vi hade det bäst som vänner, och vi gick båda vidare, var och en för sig.


Tyvärr, så fick hans liv ett hastigt slut, för lite mer än 2år sedan.
En rattfyllerist, tog hans liv ifrån oss.

Detta har tagit mig väldigt hårt, då det inte bara var min första kärlek som togs ifrån mig, utan också min bästa vän.

Jag saknar honom varje dag.
Och kärleken till honom, kommer alltid att finnas där.

Magnus Bergman, min första riktiga Kärlek

Over and out!
/C.

Sov otroligt dåligt...

Natten var hemsk.
Vaknade och drömde mardrömmar i ett.

Huvudpersonen var hela tiden Magnus.
Det var inga mardrömmar pga honom, utan snarare hur jag får se olyckan i alla olika synvinklar.
Jag fick höra hans sista andetag, hans sista utandning.
Vaknade och grät, skakade av sorg.

Det är ju ingen som vet hur olyckan exakt gick till.
Inte ens de inblandade.
Så varför drömmer jag om den?

Magnus bortgång har satt djupa spår i mig.
De kommer aldrig försvinna.
Jag kanske inte visar det hela tiden, men jag mår verkligen skit pga att han är för alltid borta.
Vissa dagar är bättre än andra, men han finns ständigt i mina tankar. Vad jag än gör.
Och det vill jag aldrig förändra på. Jag vill ha honom i mitt liv. Även om det bara är i mina tankar och i mitt hjärta.
Han är otroligt saknad, min älskade vän. <3

En av Magnus sista favorit låtar.
Jason Mraz ~ I'm yours

/C.