Empty

Ja, jag känner mig otroligt, vad ska man säga?..
Vilsen.
Vilsen i mina känslor, vilsen i hur jag ska göra med all skit.

Måste man nå botten, innan man kan börja ta sig uppåt igen?
Innan man kan se ljuset som leder en hem?

De mörkaste tankarna flyger i mitt huvud.
Jag försöker jaga bort dem.
Snälla försvinn.
De jagar mig dag som natt.
Försvinn!

Jag finner ingen lösning, jag finner inget slut.
Jag tycker hur jag än gör, så blir det aldrig bättre.
När ska det vända?

Varför lyckas jag göra så att det blir svårare för mig själv?
Varför känns det som om jag aldrig sätter mig själv först?
Vart tog min självkänsla vägen?


Var är tjejen med ögon som lyste lika klart och starkt som stjärnor en klar natt?
Var är tjejen som jag var en gång förut?

Jag saknar henne.


/C.